Att hålla sig borta från skrivandet, det är lustigt det där, att skriva blir som en drog, att berätta min historia, vår historia, som stöd för andra i samma eller liknande situation. Att inte vara ohörd, att vara en röst för de som inte själva kan berätta.......................

Efter som detta är det första inlägget i min helt nya blogg, maskroshjaerta, så känner jag att en presentation är på plats.

Jag som skriver är maskroshjaertat, ett hjärta som skapats av maskrosfrön, solsken och segvuxen norrbottnisk tjärugadd. En mamma med 5 barn alla unika på sitt sätt men ett lite extra unikt, min superhjälte och min Dravet krigare. Mitt i livet med min älskade man, mina djur och mitt livsnödvändiga skapande och mitt i kampen mot Dravets syndrom och dess verkningar på minsta sonen och resten av familjen. Här kommer jag precis som i min förra blogg "Korpöga" berätta om mitt liv, mina tankar och mina åsikter. Det är ett sätt för mig att dela med mig av de derfarenheter som jag samlat på mig av under livet och om jag genom mina ord kan hjälpa någon till hopp och att se livet som gott så har jag vunnit mycket, kan jag sprida information om kampen mot Dravets syndrom och svår epilepsi så har jag vunnit ännu mer och om jag berör dig som läser detta djupt i ditt hjärta så har jag vunnit mest av allt.

Välkommen.