När det ofattbara händer

 
För tidigt, för fort- utan en varning -lämnade vår goda vän, "lillebror", kompis och glädjespridare oss tomma och ensamma- det finns inte ord att förstå- ord att ge tröst- hjärtat gråter- hjärnan förstår inte.
Som jag minns då DU satt på min hästs rygg, liten som en ärta var du, uppflugen på bred varm rygg- hela dagen-
Som jag minns de som inte förstod dig- som inte fattade din storhet och de som hånade dig- öppet och elakt- för att du var DU, Tette..... ditt uppdrag här hos oss var klart, du hade lärt oss ditt budskap och du lämnade oss-
Leo,Sickan och Trokadero ber dig vänta där vid foten av regnbågen, de kommer, bara inte nu men de kommer- vänta där -
 
 Petter "Tette"
Saknad- Älskad
 
Gråt ej vid min grav,
Jag finns ej där- jag gav mig av.
Jag finns i solens blänk på Hundsjöns vatten.
Jag finns i alla stjärnorna om natten.
Jag finns i snöflingan upp på din kind och
Jag finns i höstens kalla vind.
Jag finns i norrskens sprak och fågel kvitter,
i kattens jam och vatten skvitter.
Jag finns i bastubad och björkveds doft,
Jag finns i alla blänkande små stoft.
Så gråt ej vid min grav
Jag är EJ död- Jag gav mig av.
 
Fritt till dig Petter efter Mary Elizabeth Fryes dikt.
 

maskroshjaerta.blogg.se

Om livet med Dravets syndrom som en objuden gäst, om ett mamma hjärta gjort av maskros frön, solsken och norrbottnisk segvuxen tjärugadd.

RSS 2.0