En liten snuffegruffis..... eller 5
Livet rusar på som vanligt, ibland fortare och ibland i mer normal hastighet och tur är väl det?
Senaste veckan har varit intensiv men ett anfallsskov som varit värre än de vi upplevt på myket länge, skola för stora som små och så 6 stycken liv som kommit att beröra oss vansinnigt mycket.
Kattakuten här i Norrbotten jobbar i uppförsbacke, motvind och blixthalka för att rädda och hitta forever hem till ALLA de vilda, förvildade och bortkastade katter som vi har här uppe. Ja men kan ju vara så krass att man säger att vi troligen har något färre av dessa här uppe i norr då det saneras HÅRT under kalla vintermånader, hur många som fryser ihjäl kan vi bara gissa. Nå i alla fall behövde man akut ett hem som hade vana att handmata kattungar och självklart öppnar vi våra dörrar. Dessa tre små troll kom hm till oss i torsdags, större änjag trodde att de skulle vara så att mata med nappflaska var inte nödvändigt, de små äter och dricker själv. Nu runt 5 v gamla.
Fram på eftermiddagen fick vi bud om att även mamma katt hade gått i fällan och självklart fick hon komma till sina ungar. Siri, den fina med STORA rädda ögon, liten och mager, livrädd men ändå så modig att hon matar sina små.
Nu bor de alla 5 i arbetsrummet och vi hoppas givetvis att vi ska hitta deras evighets hem med hjälp av kattakuten.
Sent på kvällen nås jag så av ett AKUT anrop, 4 nyfödda ungar hittade UTE! under en buske, 2 redan döda men 2 vid liv.... kan jag??? SJÄLVKLART kan jag...
I min värld FINNS inte att neka någon som behöver hjälp hjälp, så länge jag kan erbjuda en värdig hjälp så gör jag det, 2 ben eller fler.
Siri och ungarna Tigris, Ra och Ka samt lejon hannarna Simba och Leo förgyller nu våra liv och det är slitigt, från början mat varannan timma dygnet runt, nu en paus på natten. Men OJ så otroligt roligt att följa dem och deras framsteg i livet.
En tovad katt cocoon som blev för liten, blev lejonens hem under de första dagarna, då kunde de tryggt ligga mot mitt bröst och lyssna på hjärtslagen. Nu är de på g att öppna ögonen och snart utforskar de världen med nyfikna ögon, ögon som kommer att lita på människor trots den hemska starten.
Detta med dessa 6 liv har fått mig att fundera mycket över hur vi är funtade vi människor? HUR kan man ta en katt och sedan bara dumpa den? Det är ju ett liv, lika viktigt som alla andra liv. Jag förstår med skrämmande klarhet att kan man göra så mot en katt så kan man säkerligen göra så mot någon annan, någon man anser inte vara värd ett liv i värme och trygghet.......
Det har också fått mig att fundera över MIN roll, jag som förder upp katter... gör jag rätt som ökar på kattbeståndet? Det är ju raskatter men ändå? Kanske inte, kanske jag borde tänka om, tänka rätt? Hjälpa de tusentals som redan är utan hem?
Kan DU öppna din dörr för en eller flera av dessa små varelser? De fryser och har svårt att hitta mat under vintern. Kontakta kattakuten i Norrbotten eller någon av de andra hjälp organisationerna ute i landet.
Abbe är överlycklig över snuffegruffisarna och det kommer att bli en spännande resa innan de lämnar oss för nya forever hem.
