När det ofattbara händer

 
För tidigt, för fort- utan en varning -lämnade vår goda vän, "lillebror", kompis och glädjespridare oss tomma och ensamma- det finns inte ord att förstå- ord att ge tröst- hjärtat gråter- hjärnan förstår inte.
Som jag minns då DU satt på min hästs rygg, liten som en ärta var du, uppflugen på bred varm rygg- hela dagen-
Som jag minns de som inte förstod dig- som inte fattade din storhet och de som hånade dig- öppet och elakt- för att du var DU, Tette..... ditt uppdrag här hos oss var klart, du hade lärt oss ditt budskap och du lämnade oss-
Leo,Sickan och Trokadero ber dig vänta där vid foten av regnbågen, de kommer, bara inte nu men de kommer- vänta där -
 
 Petter "Tette"
Saknad- Älskad
 
Gråt ej vid min grav,
Jag finns ej där- jag gav mig av.
Jag finns i solens blänk på Hundsjöns vatten.
Jag finns i alla stjärnorna om natten.
Jag finns i snöflingan upp på din kind och
Jag finns i höstens kalla vind.
Jag finns i norrskens sprak och fågel kvitter,
i kattens jam och vatten skvitter.
Jag finns i bastubad och björkveds doft,
Jag finns i alla blänkande små stoft.
Så gråt ej vid min grav
Jag är EJ död- Jag gav mig av.
 
Fritt till dig Petter efter Mary Elizabeth Fryes dikt.
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

maskroshjaerta.blogg.se

Om livet med Dravets syndrom som en objuden gäst, om ett mamma hjärta gjort av maskros frön, solsken och norrbottnisk segvuxen tjärugadd.

RSS 2.0